Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/246

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

238

11. Bortbytingen.

Skatteby gärde, i Askers socken, ligger en stor sten, under hvilken trollen förr haft sitt hemvist, och sågs då stenen vissa högtidsaftnar upplyftad på sköna pelare, och trollen dansa och förlusta sig derunder. Hände sig så en gång att en hustru i Skatteby födde ett barn, som var serdeles vackert och välskapadt. När barnet var omkring årsgammalt, gingo föräldrarna en dag ut på arbete, och togo barnet med sig och lade det i gräset, nära den stora stenen på gärdet, Någon tid derefter förmärktes att barnet var sig olikt mot förr, skrikigt och styggt, och framför allt så glupskt, att det utan afseende förtärde allt ätbart, som det kom öfver. Denna underliga förändring, som de sorgsna föräldrarna tyckte sig finna jemntidig med den olyckliga dagen, då de lemnat barnet vid den förtrollade stenen, styrkte dem i den tron, att deras eget barn blifvit utbytt af trollen, och att den varelse, som de uppfödde, var en bortbyting. Och då de dertill voro fattiga, blefvo de så godt som ”utätna” utaf den gslupska ungen. Detta föranledde dem att gå till råds med en klok gumma, som lärde dem huru de borde gå tillväga för att få sitt barn åter. Modren borde nemligen, tre thorsdagsqvällar å rad, koka upp en gryta med lut, och de två första gångerna hålla barnet deröfver, men den tredje doppa ned det i luten, Rådet åtlyddes, men då hustrun tredje thorsdagsqvällen skulle neddoppa barnet i den sjudande grytan, kommer trollqvinnan inrusande med det bortbytta barnet, kastar det ifrån sig och ber att ändtligen få sitt barn igen: ”ty” — sade hon — ”aldrig har jag burit mig så illa åt med ditt barn, och aldrig har jag ämnat göra det så illa, som du nu gör med mitt”; — hvarpå hon återtog den vanskapliga ungen och försvann genom dörren. — Barnet, som var stort och väl födt, berättade, sedan det blitvit äldre, att det i allt blifvit väl omhuldadt, så i mat som annat; att trollen hvarje lördagsaftton kommo tillsammans till dans och lekar; men att de icke kunde lida ljudet från kyrkklockorna. När åskan hördes mullra, iklädde sig ”troll-