Romanser eller Riddarevisor.
1.
Hertig Silfverdal.
Upptecknad i Vester-Nerike. (Geijer och Afzelius: Svenska Folkvisor, N:o 10.)
«Och kära mina hofmän, — I stillen edert lag;
Tills jag får gå till grafven och väcka upp min far».
Min sorg faller vida!
Och Silfverdal han klappar på kolsvartan graf,
Och derutur så får han utaf sin fader svar:
Min sorg faller vida!
«Hvem är det, som mig väcker, allt under tungan jord?
Att jag ej får mig hvila med frid och med ro».
Min sorg faller vida!
«Jag vill Er inte väcka, — ej störa eder ro;
Blott att jag får veta, hvar brud jag skall få».
Min sorg faller vida!
«En konungsdotter fager är den du skall få;
Men henne skall du söka i tvenne hela års;
Min sorg faller vida!
«Med dig så skall du föra det röda gullband
Och det så skall du gifva skön jungfrun i hand»,
Min sorg faller vida!
Och Silfverdal han sadlar sin gångare grå;
Sen rider han sig bort i tvenne hela år.
Min sorg faller vida!
Herr Silfverdal han rider de årena två,
Och inte så fann han den bruden ändå.
Min sorg faller vida!
