250
Då rider han sig uppå konungens gård,
Der friar han till jungfrun för honom ute står;
Den sorg faller vida!
«Och hören I, skön jungfru, hvad jag Er säga må:
Och viljen I ej blifva min unga gemål?»
Min sorg faller vida!
«Och inte jag det vill, och inte jag det får;
Min fader mig bortlofva, när som jag var tu år;
Min sorg faller vida!
Jag väntar och jag längtar, han kommer väl en gång;
Men himmelen skall veta, hur tiden görs mig lång».
Min sorg faller vida!
Herr Silfverdal han visar sitt halfva gullband
Och maken dertill sken på sköna jungfruns barm,
Min sorg faller vida!
Och jungfrun tog bandet ur Silfverdals hand
Och lade sin snöhvita hand uti hans,
Min sorg faller vida!
5
Grefvens döttrar vid Östervallahed.
Variant af Grefvens döttrar vid Elfvabolid (Geijer och Afzelius, N:o 11), upptecknad i Lekebergslagen.
Det bodde en herre på Östervallahed;
Han hade tre döttrar och granna voro de:
Med all äran.
Den ena var så däjelig, den andra var så grann,
Den tredje hon förlofva’, hon aldrig tog sig man.
Med all äran.
Det spordes öfver städer, det spordes öfver land,
Det spordes ned till Necken i snöhvitan sand.
Med all äran.
