Så kom det en herre på sköna jungfruns gård
Och jungfrun hon månde sig mot honom bestå;
Med all äran.
Och jungfrun hon gick upp i kammaren sin:
»Krist gifve! Krist gifve, den herren vore min!»
Med all äran.
Och jungfrun hon stiger i sköna herrens vagn
Och hästarna de stodo som lejon uppå land.
Med all äran.
Han åkte öfver bro, och han åkte öfver spång;
Han skjutsa’ sköna jungfrun alltför den sista gång.
Med all äran.
«Och kära ni min herre, ni släpper mig på land,
Och Eder vill jag gifva mitt silfverspänn och band».
Med all äran.
«Ditt silfverspänn och band det passar jag ej på;
Men aldrig utur vagnen du mera skall gå».
Med all äran.
«Och kära ni min herre, ni släpper mig på ö,
Och Eder vill jag gifva min guldkrona röd»,
Med all äran.
«Din guldkrona röd den passar jog ej på;
Men aldrig utur vagnen du mera skall gå».
Med all äran.
«Och hemma gråter fader och hemma gråter mor
Och hemma gråter syster och så min lilla bror».
Med all äran.
Och hemma gråte hvem, som hemma gråta vill;
Men nu så skall du veta, att du hör Necken till»,
Med all äran.
