252
3.
Hertig Fröjdenborg och Fröken Adelin.
Denna uppteckning från Öster-Nerike (ur Djurklou: Nerikes Folkspråk och Folklif) återfinnes hos Geijer och Afzelius under N:o 19.
Fröken Adelin hon gångar sig till rosendegård,
Der bryter hon de rosor, både hvita och blå.
Mig synes det är tungt till att lefva.
Fröken Adelin in genom dörren steg;
Hennes fader henne med vreda ögon ser.
Mig synes det är tungt till att lefva.
«Hvad gjorde fröken Adelin i rosendegård?» —
«Jag plockade de rosor, både hvita och blå».
Mig synes det är tungt till att lefva.
«Hvad skall du med de rosor, både hvita och blå?» —
«Hertig Fröjdenborg jag binder en krans derutaf».
Mig synes det är tungt till att lefva.
«Har du ej hunnit glömma hertig Fröjdenborg ännu,
Så skall jag väl göra på eder kärlek slut».
Mig synes det är tungt till att lefva.
Och konungen kallar sina tjenare två:
«I tagen hertig Fröjdenborg ur tornet det blå».
Mig synes det är tungt till att lefva.
De togo hertig Fröjdenborg ur tornet det blå;
Hans hår det var grånadt, hans skägg likaså.
Mig synes det är tungt till att lefva.
Här hafver jag setat i fulla femton år,
Mig synes nu det är blott de dagarna få.
Mig synes det är tungt till att lefva.
