254
»Och hade jag vetat deras kärlek så stark,
Han skulle ej dött för mångtusende mark»;
Mig synes det är tungt till att lefva.
«Och hade jag vetat deras kärlek så huld,
Han skulle ej dött för många tunnor guld».
Mig synes det är tungt till att lefva.
De lade begge liken allt uppå en bår
Och fruar och jungfrur de krusa deras hår.
Mig synes det är tungt till att lefva.
De lade begge liken allt uti samma graf,
Der sofva de så sött allt intill domedag.
Mig synes det är tungt till att lefva.
4.
Liten Kerstin Stalldräng.
Denna märkliga variant af N:o 33 hos Geijer och Afzelius har blifvit Förf. meddelad från Knista socken.
Det bodde en bonde allt bredvid en å;
Kung Gramon —
Han hade de stoltaste döttrarna två.
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.
Han hade väl fyra, han hade väl fem;
Kung Gramon —
Men liten Kerstin var väl den stoltaste af dem.
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.
Och hertigen rider sig söder ut på jagt,
Kung Gramon —
Och ute för honom liten Kerstin hon satt.
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.
Och liten Kerstin gångar sig åt stallet in,
Kung Gramon —
Der skådade hon de fålarna fem.
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.
