Hon klappade den hvita, hon smekte den grå;
Kung Gramon —
Den stoltaste af dem lad’ hon sadelen på.
Kapitanna offvinsan tulilantanta, liten Gramon.
Och liten Kerstin rider sig på konungens gård,
Kung Gramon —
Och ute för henne sjelfva konungen står,
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.
»God dag! nådig konung, som framför mig står.
Kung Gramon —
Behöfver nådig konung någon stalldräng i år?»
Kapitanna offoinsan tulilantanta, liten Gramon.
«I år så behöfver jag stalldräng som bäst,
Kung Gramon —
Men jag har ej rum för stalldrängens häst».
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.
Och konungssonen svarade fadren sin:
Kung Gramon —
«Han kan väl få stå i spiltan hos min».
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.
Vår stalldräng har blifvit så faseligt fet;
Kung Gramon —
Han orkar ej rida, när solen skin’ het.
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.
Vår stalldräng har blifvit så faseligt tjock,
Kung Gramon —
Han orkar ej stiga i guldsadeln opp.
Kapitanna offuinsan tulilantanta, liten Gramon.
Och hastigt kom bud för konungen in,
Kung Gramon —
Vår stalldräng har fått två små underliga ting.
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.
