Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/264

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

256

 Och konungen upp ifrån thronen han sprang,
Kung Gramon —
 Han slog igen dörren, så i låset det sang.
Kapitanna offoinsan tulilantanta, liten Gramon.

 Och konungen ropte öfver hela sitt hof:
Kung Gramon —
 «Och hvem hafver narrat min stalldräng i år?»
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.

 Och konungssonen föll för sin faders fot:
Kung Gramon —
 «Jo, kära min fader, — det hafver jag gjort», —
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.

 «Stig upp och stig upp, tag din unga brud i hand,
Kung Gramon —
 Gif henne gullkrona och drottninge namn».
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon,

 De fruar och de jungfrur, de krusa hennes hår,
Kung Gramon —
 Och sjelfva grefvinnan satte gullkronan på.
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.

 De fruar och jungfrur de lida stor harm,
Kung Gramon —
 För liten Kerstin sofver på hertigens arm.
Kapitanna offninsan tulilantanta, liten Gramon.


5.
Den Bortsålda.

N:o 15 hos Geijer och Afzelius och upptecknad i Längbro socken.

Min fader och min moder de ledo stor nöd,
Så sålde de mig för en liten beta bröd,
Till det hedniska landet, att förödas.