«Men jag får tända ljuset mitt».
Allt vid den ljusa stjerna.
Ingen dager synes än,
Fast eder tyckes så;
Det är den ljusa stjernan,
Som för dagen månde gå.
Solen lyser ej, men stjernorna de blänka.
Hon rörde uti askan bra;
Nu sjungom vi så gerna; —
Men ingen gnista eld fanns qvar;
Allt vid den ljusa stjerna.
Ingen dager synes än,
Fast eder tyckes så;
Det är den ljusa stjernan,
Som för dagen månde gå.
Solen lyser ej, men stjernorna de blänka.
Och fast de ingen eld kund’ få,
Nu sjungom vi så gerna; —
Så hjelpte de sig bra ändå;
Allt vid den ljusa stjerna.
Ingen dager synes än,
Fast eder tyckes så;
Det är den ljusa stjernan,
Som för dagen månde gå.
Solen lyser ej, men stjernorna de blänka.
Och öl hon skulle Staffan ge,
Nu sjungom vi så gerna;
Hon tappa i, — det rann bredvid;
Allt vid den ljusa stjerna,
Ingen dager synes än,
Fast eder tyckes så;
Det är den ljusa stjernan,
Som för dagen månde gå.
Solen lyser ej, men stjernorna de blänka.
