264
Nyare Visor.
1.
Melodien till denna lilla Folkvisa, som är upptecknad i Öster-Nerike, återfinnes under N:o 1 i Musikbilagan.
Nu är jag som ett vilse får,
Som ständigt ensam går;
Nu har jag hvarken far eller mor,
Som tröstar mig på denna jord,
Som säger mig ett ord.
Visst vet jag att jag felat har;
Men hvem är utan fel,
Ty alla menskors falska tal
De räcka till åt en och hvar;
Nog har jag fått min del.
Tror du att jag skall krusa dig,
Fast du än riker är;
Ty rikedom försvinna skall;
Kärleken den blir aldrig kall,
Om han uppriktig är.
Nu har jag sjungit visan till slut:
Nu har jag sjungit ut.
Farväl och adjö min lilla god vän!
Vi träffas väl i himmelen,
En gång då jag blir död.
2.
Folkvisa, upptecknad i Kihls socken. Melodien N:o 2 i Musikbilagan.
Ack! kära du, jag är ju bunden,
Kan ej sjelfver lossa mig.
𝄈𝄁𝄈 Ack! Herren Gud gifve jag lefva kunde,
Tills den dagen, då jag finge dig! 𝄈𝄁𝄈
