Dina blå ögon de hafva mig lockat;
Din gestalt har fängslat mig.
𝄈𝄁𝄈 För all den kärlek, jag till dig burit,
Aldrig kan jag svika dig. 𝄈𝄁𝄈
Bädda mig bredvid din sida,
Att jag roligt sofva må,
𝄈𝄁𝄈 Så slipper jag all sorg och qvida,
Då jag hos dig hvila får. 𝄈𝄁𝄈
Har nu himlen så beslutit,
Att jag aldrig skall bli fri
𝄈𝄁𝄈 Från de band jag sjelf har knutit
Och det öde jag är uti. 𝄈𝄁𝄈
Fast mig synes fåfängt vara, —
Men hvem vet hvad Gud han vill;
𝄈𝄁𝄈 Ty Herren, som har så mången parat,
Kan ock lägga siu hand dertill. 𝄈𝄁𝄈
Du har fått mitt enda hjerta,
Som jag fick utaf min mor;
𝄈𝄁𝄈 Det har gjort mig mycken smärta,
Större än det någon kan tro. 𝄈𝄁𝄈
Gångar du dig åt lunden gröna,
Skola lindar böja sig.
𝄈𝄁𝄈 All älsklings blad och blomster sköna
Vill jag ströda på vägen för dig. 𝄈𝄁𝄈
Ja, ditt namn det vill jag skära,
Skrifva uti elfenben.
𝄈𝄁𝄈 Ja, ditt namn det vill jag bära
I mitt hjerta tills jag dör. 𝄈𝄁𝄈
Då jag först på kärlek tänkte,
Var det visserligen dig.
𝄈𝄁𝄈 Då du mig ditt hjerta skänkte,
Satte jag min lit till dig. 𝄈𝄁𝄈
