266
Nu har jag ändtlig segren vunnit,
Nu har jag fått min önskan fram.
𝄈𝄁𝄈 Nu har jag vatten på qvarnen funnit,
Som förr har stått på torra land. 𝄈𝄁𝄈
Med alla foglar vill jag sjunga,
Sjunga glader med stor fröjd:
𝄈𝄁𝄈 Är du trogen intill döden,
Går din själ till himmelshöjd. 𝄈𝄁𝄈
3.
Orden till denna visa, hvars vackra melodi återfinnes under N:o 3 i bilagan, äro ett försök af utg. att återställa versionen till sitt rätta och ursprungliga innehåll. Bearbetningen är gjord efter en i Knista socken upptecknad tradition, som i senare tider blifvit parodierad; men ur hvilken den gamla textens milda, veka känslostämning oförstäldt framlyser. Eljest begagnas melodien af våra sångare till åtskilliga yngre folkdikter, af hvilka en, som berörer det sista tyska kriget, är serdeles allmän.
Allt ifrån barndomsdagar
Var du min hjertans kär,
Och när som barn vi lekte,
Med krans och gyllne krona
Och klädd i festlig skrud,
Var du min lilla brud.
Jag kände mig så lyckelig
I tanken att få ega dig
En gång på denna jord.
Men årena de gånga
Och sorgen faller tung;
Vi måste skiljas åt.
Men när som jag blir döder,
Så gå till grafven än
Och tänk uppå din vän,
Som drömmer der så lyckelig,
Att dock till slut få ega dig
Hos Gud i himmelen.
