4.
Folkvisa från Hardemo. Mel. N:o 4 i bilagan.
Flickan hon gick sig ut en aftonstund —
Hennes tårar falla strida —
Hon gångar sig ensam bort till rosenlund —
Hennes klagan höres der så vida: —
Döder är min fader, död är min mor,
Inte har jag syster, inte har jag bror,
Sorgen — dock tror jag, bure jag nog
Med en fästman vid min sida.
Gossen han stod och lyddes deruppå ——
Hennes tårar falla strida —
Hör du, flicka skön, hvad jag dig säga må: —
Hennes klagan höres der så vida —
Kärleken vänder aldrig igen —
Om du vill bli min utvalda vän,
Lolvar jag nu och lofvar jag sen
Att i döden trogen blifva.
Flickan hon räckte gossen sin hand —
Hennes tårar falla strida —
Och gossen han tager henne i sin famn —
Hennes glädje höres der så vida:
Haf tack för det du skänkte mig din tro,
Nu så sörjer jag ej far eller mor,
Inte jag gråter syster eller bror,
Med en fästman vid min sida.
5.
Denna skämtevisa — Musikbil. N:o 5 — från Vester-Nerike tillhör egentligen danslekarna, enär den hurtiga polskmelodien ofta uppspelas vid dansgillena, då både åskådarne och de dansande sjelfva instämma i stormande korus.
Gubben han sig åt barrskogen gick
Att skära de käppar hvita.
Och gumman sig in i kammaren gick
