274
Få munarter ha med den trohet, som nerkiskan, qvarhållit könsmärket för adjektiverna, hvarföre den i fornspråket vanliga maskulinändelsen er här ännu allmänt användes, såsom löser, lös, lärder, lärd, starker, stark o. s. v. — Adjektiver, som i skriftspråket ändas på ig, bibehålla i nerkiskan ännu de ursprungliga ändelserna -uger och -iger — Fornsv. -ugher, Fornn. -igr — t. ex. krokuger, krokig, hungruger, hungrig, tokuger, tokig, hiskliger, hisklig, tidiger, ledig m. fl.
Anmärkningsvärda äro den mängd förstärkningsord, som i nerkiskan tilläggas adjektiver för att stegra deras betydelse. Sådana äro gor, kav, mol, óheidli, óvuli, skrof, skropp o. s. v., t. ex. gor-kallt, mycket kallt, kav-omöjlig, alldeles omöjlig, mól-ensamter, helt och hållet ensam, óheidli-varm, olidligt varm, óvuli-tung, ofantligt tung, skrof-mätt, öfvermätt m. fl.
Adjektivernas komparation är lika som i skriftspråket. Ofta förstärkes superlativus genom tillägg af ordet allä — det högsvenska allra — såsom allä-bäst, allä-mäst.
Komparativer och superlativer, bildade af partiklar, äro:
| Anless (annorlunda), | anlessare | — |
| Bakum (bakom), | bakre, | barsta. |
| Bara, | — | barsta. |
| Borta, | bortre, | bortäst. |
| Fram, | främre, | främst. |
| Hit, | hitre, | hitärst. |
| Inne, | innre, | innärst. |
| Milla (mellan), | — | millärst. |
| Nér, | nedre, | nedärst. |
| Opp, | — | oppärst. |
| Nämma (nära), | nämre, | nämst. |
| Sen, | senare, | senast (sist). |
| Unðer, | unðre, | unðärst. |
| Ut, | uttre, | uttärst. |
| Ätter (efter), | ättre, | ätterst. |
| Öfver, | öfre, | öfwärst. |
Pronomina.
| Personella pronomina: | |||
|---|---|---|---|
| 1 Pers. | 2 Pers. | ||
| Sing. | Nom. | Ja. | Du. |
| D. A. | Me (meg), mej. | De (deg) dej. | |
| Plur. | Nom. | Vi. | Ni. |
| D. A. | Oss. | Er. | |
