hända rättare böra läsas ᛅᛋᛅ acc. sing. m af ᛅᛅᛁ. Det afbrutna ordet (framför ᛋᛁᚾ) (... ᚱᚴᚾ?) är ock svårt att förklara. Prof. Säve har, vid granskningen af inskriften, haft den godheten framlägga några gissningar, men tomrummet emellan orden ᛅᛋᛁ och ᛋᛁᚾ är alltför litet att inrymma den föreslagna textfyllnaden.
Ännu en runsten (n. 1032) omnämnes af Liljegren såsom tillfinnandes vid Mellösa kyrka i vestra kyrkobalken. Oaktadt noggranna efterspaningar står han ej att upptäcka och har sannolikt gått förlorad, när kyrkan för några, år sedan ombyggdes.
7. Stora. Mellösa vid Åsby. (Lilj. 1033.)
Denna sten, som ligger straxt söder om Åsby i en åkerlycka, till höger om vägen, som går från landsvägen vid Egeby öfver sandåsen genom Asby by till gårdarna Munkvrak, Biskopsvrak och Bondvrak, utgöres af en stor klumpformig stenhäll med en slät mot norr sakta sluttande sida, på hvilken runristningen blifvit anbringad. Man tror att stenen från början varit en hednisk blothall, för hvilken förmodan man hemtar stöd af
