Sida:Nio norska Folksagor och äfventyr.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
21
mickel ville smaka hästkött.

Då gossen tyckte att hon blef för länge ute, började han draga i repet, och så drog han getabocken upp i sängen till sig. Då han hade legat en stund, ropade han:

“Mor, mor! bruden min har horn som en getabock!“

“Fy du dumma pojke, som ligger och pratar dumheter!“ sade mor hans; “det är hårflätorna hennes små, vet jag!“

Rätt som det var skrek gossen igen:

“Mor, mor! bruden min har ragg som en get!“

“Fy, du stygga pojke, som ligger och gal!“ sade käringen.

Men det var ingen ro att få, ty rätt som det var skrek och gol gossen om, att tösen hans var som en getabock både i ett och annat. Då det led på morgonen, sade käringen:

“Klif upp nu, sonen min, och gör upp eld!“

Gossen klef upp på en bjelke under taket och tände eld i åtskilligt halm och stubb och annat rusk, som låg der; men så blef der en sådan rök, att han icke kunde härda ut inne; han måste ut och det var i detsamma som dagen grydde. Käringen måste också taga till benen, och då de kommo ut, brann stugan, så att lågan stod högt upp igenom taket.

“Skönt, skönt! Hurrah, hurrah!“ skrek gossen. Det märktes, att han var bröllopsyr.




Mickel ville smaka hästkött.

Så var det en dag som björnen låg och åt på en häst, han hade slagit. Då var Mickel ute igen, kom