Sida:Nio norska Folksagor och äfventyr.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
24
hvitebjörn kung valemon.

omkring slottet, för att taga emot honom. Men då hvitbjörnen kom var der ingen som kunde stå sig emot honom, ty honom bet ingenting på; han slog ned dem å ömse sidor, så de lågo der högtals. Detta tyckte kungen gick rent på tok; så skickade han ut den äldsta dottern, och henne tog hvitbjörnen på ryggen och drog bort med. Då de hade färdats både länge och väl, så frågade hvitbjörnen:

“Har du suttit mjukare, har du sett klarare?“ sade han.

“Ja, på min moders knä satt jag mjukare, i min faders gård såg jag klarare,“ sade hon.

“Ja, då är du inte den rätta,“ sade hvitbjörnen och jagade henne hem igen.

Den nästa torsdagen kom han igen, och då gick det sammalunda; krigsmakten var ute och skulle taga emot hvitbjörnen, men det bet hvarken jern eller stål på honom; han mejade ned dem som gräs, så kungen måste bedja honom hålla upp, och så skickade han ut den näst äldsta dottern, och henne tog hvitbjörnen på ryggen och drog i väg med. Då de hade färdats både länge och väl, frågade hvitbjörnen:

“Har du sett klarare, har du suttit mjukare?“ sade han.

“Ja,“ svarade hon, “i min faders gård såg jag klarare, på min moders knä satt jag mjukare.“

“Ja, då är du inte den rätta,“ sade hvitbjörnen och jagade henne hem igen.

Den tredje torsdagen kom han igen; då slogs han ändå hårdare än de båda förra gångerna; nu tyckte kungen att han icke kunde låta honom slå ned hela krigsmakten, och så gaf han honom den tredje dottern i Guds namn. Så tog han henne på ryggen och drog sina färde långt, långt bort, och då de hade kommit in i skogen, frågade han henne, liksom han hade frågat de andra, om hon hade suttit mjukare och sett klarare.