Knut Hamsuns dramatiska diktning.
När Hamsun debuterar som dramatiker med förspelet
till sin trilogi »Ved Rikets Port» sker det ej
med samma förbluffande originalitet och färdighet
som ännu i dag gör romanen Sult till det norska
90-talets mest löftelserika vårbok, och än längre
bort står dramat från hans yppersta berättelse före
Markens Grøde, Pan. Det är väl så, att Hamsun i
djupet av sin begåvning är större som epiker än som
dramatiker. Och ännu en omständighet: den dramatiska
formen i den norska litteraturen hade tack
vare Ibsens och Björnsons stora gärning nått en
sådan höjd och auktoritet som på ett eller annat sätt
måste verka tryckande på den unga generationen.
Det fanns dessutom en föregångsman, som med
hjälp av sin sällsynta begåvning för allt vad teater
heter redan till en viss grad befriat sig från detta
tryck, nämligen Gunnar Heiberg. Hamsuns stora
trilogi synes ligga en smula på sidan av hans egentliga
gärning. Ser man i dag tillbaka på verket, förblir
det i alla händelser ett av de viktigaste bidragen
till det så ovanligt rika 90-talets litteratur och
förtjänar mer än väl vår uppmärksamhet.
Var verket ursprungligen tänkt som trilogi? Det förefaller tvivelaktigt, då dess första del i grund och botten är ett avslutat helt. Vad som sysselsatt Ham-
