204
Hamsun äger icke Ibsens stora begåvning för idé- och tankedikten. Icke så som vore han fri från idéer — det är slutligen ingen stor diktare — men han är störst som människoskildrare och hans idéer måste smälta samman med hans människor, som i hans roman Markens Grøde. Munken är visserligen som människa vida förnämare än egoisten Peer Gynt, men saknar den glans och glädje över sig, som utmärker den ung Peer. Hamsun var icke glad nog, när han utarbetade sin stora dikt. Och ännu en omständighet. Ehuru han till allmän förvåning visade sig behärska den bundna formen med stor virtuositet, måtte den i alla fall ha varit ett hinder för hans fria inspiration. Munken Vendt har blivit ett mäktigt torso, om man jämför dess slutliga gestaltning med allt det som dess skapare en gång velat ge honom med på färden mot odödligheten.
⁎
»Drottning Tamara», som utges året därpå, gör snarast intryck av en förströelse efter den svåra kampen med brigantens saga. Det hela är en älskvärd parafras över Hamsuns älsklingstema: hur svårt det är för två älskande att nå fram till varandra så länge stoltheten ställer sig hindrande i vägen. Denna gång avlöper duellen mellan prins Giorgi och Tamara, Drottning av Georgien, lyckligt, ehuru prinsen måste begagna sig av sådana kraft medel som att själv föra fienden mot den egna borgen för att övertyga sin maka om arten av sin kärlek. Samtidigt vidröres ett annat tema, svårigheten för en kvinna att på en gång regera ett land, sig
