Hoppa till innehållet

Sida:Nordiska Essayer.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

220

med åren utbildats hos Hallström, vars kosmopoli­tiska ande irrat genom så många tider och länder. Men hur äkta tonar den ej i parallelldikten »Hemma» i Skogslandet.

Hur ung du är, min kära,
hur frisk och ny mot andra land!
Du långa vinterslummern fått,
och du har sovit djupt och gott.
Nu står du upp med skära
och svala kinder klart i brand.
— — — — — — — — — —
Mitt land, dig håller våren
i spenslig, evig ungdom kvar.

Det är samma stämning, som skapat Heidenstams Tiveden, Karlfeldts Dalasånger och Levertins Modersmålet. Hallström är även han en nationell diktare och den Hallströmska lyriken väver sig in i hela hans diktning, vare sig den uppträder som novell eller drama.

⁎              ⁎

Om emellertid en dylik känslans inspiration i övervägande grad arbetar med lyrikens grepp och metoder även i prosans form, blir det skapade verket lätt nog entonigt och utan fasta konturer. Den mest exklusive målsmannen för en dylik poesikonst i modern dikt är Obstfelder, vilken måhända gick under i sin lyriska allkänsla och förnimmelse av fullständig isolering, en lyrikers vanliga öde, som icke heller Hallström helt och hållet undgått. Det finns ställen i hans verk, där stämningen antingen är så tung eller så lätt att den löser upp sig i ett intet.