Sida:Nordiska Essayer.djvu/250

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
243

Det är det hemliga, det outsägliga i svenskt, i germanskt lynne, vars tolk han blivit, dess eviga skiftning från mörker till ljus, från snyftning till jubel, dess lyriska rörlighet och musik, den svenska skymningen, som skönast bryter in om våren, när dagarna förlängas och som varken är dag eller natt, utan väger mellan båda.