Goethes dikt är ju vida mera kort och begränsad, hans kritik av gudarna inskränker sig till att fram häva vissa områden av grundläggande art där deras makt inte förslår det minsta, men ser man närmare efter, skall man komma underfund med att Thorild på det hela taget blott i olika syner och bilder utför Goethes antydningar. Goethe protesterar mot att gudarnas majestät på ett jämmerligt sätt när sig av offerskatter och bönerök (Offersteuer und Gebetsrauch) och att de aldrig förmått rädda Prometheus undan förtryck och slaveri. Thorild går längre, då han brusar ut mot furstarnes tyranni, som våldför sig på individens frihet. Goethe ser på livet från allmänmänsklig synpunkt med hjälp av sitt konstnärliga geni, Thorild är på samma gång samhällsreformatorn i stor stil och talar först i slutstrofen om konstens blixt.
Jag kan inte se att Thorild avser någon särskild despot med sin drastiska bild om den tredubbelt krönta åsnan[1] utan snarast despotism över huvud. Detsamma torde vara fallet med den fruktansvärda kritiken av kyrkan, där dock katoliscism avgjort får det förnämsta dråpslaget. Av särskilt intresse är den ohöljda satiren på de lärda åsnorna, som stödja de heligas och tyrannernas gudomliga rätt. Här klingar nog något av rousseauanens kulturpessimism igenom liksom hos Goethe. Faust vänder sig mot masskunskapens fåfänglighet, representerad av Wagner. Återigen visar den skarpa frontställningen
- ↑ Ty icke kan han väl ha varit nog förmäten att härmed avse Svears, Göters och Venders konung — det fanns ju bara ett krönt barn.
