56
ligt större än nu, stående i förbindelse med detta hav ungefär som Mälaren nu är en del av Östersjön, och stora delar av det nuvarande Värmland voro då täckta av vatten. Den första befolkningen har tydligen bestått av fiskare och jägare, och kolonisationen har ägt rum utmed stränderna, troligen utgående från Dalsland; först senare kan det bli tal om en bebyggelse av slättlandet, ej längre i direkt närhet av vattendrag. Har man tillräckligt tänkt över, vad denna växling av land och vatten, denna kamp med tvenne element betytt för daningen av människan? Är icke nutidsmänniskans starka, ofta sällsamma dragning mot hav och vatten ett dunkelt minne av en urinstinkt? Hur därmed än må vara, värmlänningen är en produkt av land och vatten, av Vänern och dess floder och av de tusen sjöar, som bildats både på låglandet och bergplatån.
Från Vänern stiger landskapet ju nästan som ett lutande torn upp mot norska fjällen och förändrar under denna långa stigning alltmer sin karaktär av lågland. Åsarna bli allt högre, tränga sig allt närmare fram mot floddalarna, ödsligheten och vildheten tar helt överhand över idyllen och klimatet förändrar sig på det mest påfallande sätt. Södra Värmland nås av havsvindarna, medan nordliga Värmland utestänges från deras mildrande inverkan av det norska fjällandet; vintertemperaturen i den nordliga landsändan är densamma som i Östersund och Storlien, januaritemperaturen i Karlstad däremot är nästan densamma som i Skara — Värmland är således mötesplatsen både för ett norrländskt och ett gotländskt klimat.
Landskapets karaktär av gränstrakt har för dess
