76
att sjunga ut sin mening röjer sig Odalbondens myndighet och tvärsäkerhet. Av hela hans övriga gärning, i själva ansatsen så sällsynt universell, må här blott nämnas hans egna ord, som kunna tjäna som motto, att han i historien intresseras blott av det mänskliga och att personlighetsprincipen var honom det högsta: Vi ha här åter det starka framhävandet av individualiteten betraktad från det humana kulturidealets synvinkel.
Detsamma gäller i stort sett om en annan historiker, ävenledes utgången från Värmland, Anders Fryxell. Av sin läromästare Geijer har han ärvt intresset för det personliga i historien, som hos honom blir liktydigt med en ingående skildring av de historiska personligheterna och deras öden. Tack vare sin ovanliga populariseringskonst har han lyckats skriva berättelser ur den svenska historien, utan vilka intresset för svensk historia bland de bredare lagren skulle sjunkit ned till nollpunkten.
Tegnér återigen har enligt en kännares ord tillbrakt de tio första åren av sitt liv i en trakt som anses tillhöra Värmlands torftigaste, fulaste och mest prosaiska delar. Icke med orätt har Professor Wrangel i en av sina Tegnérböcker inlagt en vedersaga mot detta omdöme om Tegnérs hembygd. Allt nog — Tegnér förflyttas ju till Östra Värmland, kommer ifrån Rämen även i beröring med Ransäters- och Uddeholmskretsen; han har dock aldrig haft detta lyckliga, solida hem att bygga sitt liv på som Geijer, och måhända ligger häri en förklaring till hans svåra kriser och tragiska livsöde.
Den stora kontrasten mellan de båda genierna har ingen så ypperligt skildrat som Geijer själv i sitt
