96
20.
Så furstarna (och deras kämpar vandra
Med dem) dit komma, utom Bohemund.
En del slog läger utanför: de andra
Tortosa slöt inom sin egen rund.
Nu härens Store samlas med hvarandra
På festlig dag (ett värdigt rådsförbund!).
Här fromme Gottfrid hof sin stämma mäktig,
Hans röst är klangfull, hans gestalt är präktig:
21.
”J krigare, som himlens konung sänder
Att bygga opp, hvad Otron rifvit ned,
Och trygga förde öfver haf och länder,
Bland svek och vapen, mången farlig led;
Att re’n vi nu bragt åter i hans händer
Så månget land, som afföll från sin ed,
Och vi, bland slagna folk, bredt nt med ära
Hans segrande standar, hans namn och lära.
22.
”Ej blef väl — tror jag — af oss öfvergifvet
Vårt hem, med mången älskad pant deri,
Ej vågade på trolöst haf vi lifvet,
Ej krigets faror sökte fjerran vi,
Blott att ett rykte få, som dunst fördrifvet,
Blott af barbarers jord att herrar bli;
Karg vore då den lön vi sökt, och illa
Vi gjorde för vår själ att bloden spilla.
23.
”Nej, ytterst stod för edra, som för mina,
För allas tankar: ”fräls Jerusalem!”
De Christna, som i nesligt ok förtvina,
I slafviskt tvång, vi ville rädda dem;
Ett rike grunda nytt i Palestina,
Der fromhet kunde ha ett säkert hem,
Och ingen mer den fromme pilgrim störa
Att dyrka Christi graf och bot fullgöra.
