Sida:Nordstjernan1843.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

112

men flere hafva gått från Gardet, befordrade i landtarméen.

Fältväbeln: ”Ja, adelsmän, Ers Maj:t.”

Konungen reste sig upp från divanen, klappade med ena handen Fältväbeln på axeln, och tog med den andra några dukater ur västfickan, dem han lemnade honom under yttrande:

”Gif dig tillfreds, min gosse! mycket kan ändras i denna verlden . . . . . . Här har du till skrifmaterialer. Skrif ett exemplar af det der otyget, du nyss upprepade, och gif det sedan till Baron Armfelt. Farväl!




1790.

Svenska skärgårdsflottan låg för ankar i Finska Viken, der vår Fältväbel var stationerad på galèren Ekeblad. Den 9 Maj fick han befallning från Sekundchefen för gardet. Öftersten Friherre Bror Cederström, hvilken hos Konungen tjenstgjorde som General-Adjutant, att inställa sig hos honom på Hans Maj:ts fartyg Amphion. Ditkommen och införd i salongen frågade honom

Cederström: ”Vill ni landstiga med en liten trupp vid landsvägen mellan Fredrikshamn och Wiborg, för att bemäktiga er en resande betydande person, ett ilbud, som Hans Maj:t är angelägen att få i sitt vald?

Fältväbeln: ”Jag går hvart hans Maj:t befaller, nu som förr, Herr Baron!”

Cederström: ”Här är nu icke fråga om befallning, utan det är en frivillig handling, som man tilltror er kunna uträtta, och jag är öfvertygad att ni får manskap, som utan missnöje följer er; ty jag känner ert inflytande på soldaten.”

Fältväbeln: Jag är beredd, blott jag får skriftlig befallning, på det att jag icke må anses för en stråtröfvare, om jag blir öfvermannad.