Den här sidan har korrekturlästs
155
DROTTNINGENS VAL.
I den runda kungasalen
uti Stockholms gamla slott,
Vid ett fönster, Sveriges Drottning
satt och såg mot himlen blott.
Under hennes fötter lågo
dystra häkten, mörka hvalf,
Men ej nådde henne klagan
från den nöd i djupet skalf.
Öfver hennes unga hufvud,
tornet högt mot himlen blå
Reste sin förgylda spira
med de trenne kronor på.
Tankfull hennes ande rycktes
mellan inre fröjd och qval:
Mellan hjertats rätt och äran,
göra måste hon sitt val.
Ute i det vilda kriget,
på Germaniens rika fält,
Spände, mellan rika byten,
unga Fursten sina tält.
Ärans tjusning, segerglädjen
stormade uti hans själ,
Och för prakten af sin lager,
bort han glömde hjertats väl.
