67
III.
Midnatts-hälsningar till Florinna.
1.
Prinsens.
Längesedan skogens dufva,
Sädens ärla, gått till ro;
Slumra äfven Du, o Ljufva,
Der, hvar mina tankar bo.
Längesedan trast och siska
Sina tysta gömslor nått,
Träden till hvarandra hviska
En och annan saga blott.
Dunkla vingar sträcker friden
Öfver berg och sjö och dal,
Menskohjertat glömmer tiden,
Glömmer dagsbestyrens qval.
Men på blåa himla-ängen
Vandrar, silfverhvit, en hjord:
Sakta darrar cittersträngen
I dess glans, till sångens ord.
Herden, som den hjorden vallar,
Klädd i skir från topp till tå,
Njuter af det sken, som svallar
Hvart hans ljusa fötter gå.
Utåt stumma rymden glimma,
Vid hvart steg, hans drägt och staf;
Allt berör han med sin strimma,
Mången vagga, mången graf.
