68
Och i ljumma luften bryter
Från hans läppar trollsång fram,
Som i stilla kretsar flyter
Öfver park och spegeldam.
Hörd af själen blott, den strömmar
Ut i nattens vida rund,
Formar sig till tusen drömmar,
Skönare från stund till stund.
Öfver häckar, öfver tegar
Hoppa de, från topp till topp,
Klättra, likt på gyllne stegar,
Till ditt kammarfönster opp.
Hvad de möta, hvad de sprida,
På och kring din hufvudgärd?
Det är lugn, du Englablida, —
Lugnet af din oskulds verld.
2.
Fågelns.
Hör du hvisknings-frågor ila,
Darrande, från blad till blad?
Lifvets skönhet gick till hvila,
På en skogsmörk lägerstad.
Toner klaga, facklor tändas,
Månen kastar ut sitt nät
Att för suckarna, som sändas,
Fånga hennes sista fjät.
Skall den sofvande väl vakna?
O, hvem vet det, om ej du?
Att en himmel kunna sakna,
Redan är en himmel ju!
