70
Så äro de båda speglar, förvisst,
Af ett ljus, som fyller all verlden;
Och båda bland törnen, först liksom sist,
Tillbringa blinken af färden.
Men droppen, hvad är han? En dagg, en tår,
Som vinden föraktar att spara.
Åt själen blott gafs ett lif, som består;
En ljusbild, som hon kan förvara.
Och glänser den klar — hur ljufligt är då,
Att vara en droppe af Lifvet!
Må vindarne komma, må vindarne gå:
Dig är det evärdliga gifvet.
V.
Råd.
Begäran.
Siare! jag står vid valet
Mellan lefnadsbanor flera;
Men med valet följer qvalet;
Gif mig råd till någondera!
Svar.
Hvalen sig i hafvet tumlar,
Än åt djupet, än åt höjden;
Men han böljan för sig grumlar,
Jagar bort den skrämda fröjden,
Svanen på den klara vågen
Simmar genom sommarlunder;
Ser, förtjust i stilla hågen,
Himmel öfver, himmel under.
