72
KYRKOFESTEN VID ALBANO.
En bild ur Italiens folklif.
Eho som varit nog lycklig, att få tillbringa en sommar i det paradis, som omgifver Albano och Nemi, räknar den visserligen alltid till sin lefnads angenämaste minnen. Det sköna, glada, barnsliga folk, som bebor Cynthias fordna trakt, skall han ständigt erinra sig med tacksamhet och saknad; och äger han för sina hågkomster någon åhörare, så försmår denne troligtvis icke att lyssna äfven till den, som vi nu gå att meddela. Den framställer en lekande Gudsdyrkan; vi försvare den ej, vi måle den blott.
Återvändande till Albano från en lustvandring till Villa Barberini, der fordom Domitianus haft sin sommarboning, hörde vi timman af Ave Maria ringa från tornen, och med detsamma salvor af små kanoner, som förkunnade begynnelsen af följande dags högtid. Det var sabbats-aftonen till den sista söndagen af Juli månad; vi påminte oss, att denna söndag tillika var den heliga Annas dag, och att den skulle med en särskild högtidlighet firas till ära för jungfru Marias moder. Redan ett par veckor före festen hade man sett i Albano kringvandra män och gossar, som i husen och på gatorna insamlade penningar dertill, ifrigt skakande sina bläckbössor och tiggande per l'amore della Santissima Madonna. Genom den klara, blida sommarqvällen började, i och utom staden, på torg, gator, vägar, otaliga eldar uppflamma:
