123
satte henne i nödvändighet att spela en dubbel rol, att uppbära och fylla tvenne stridiga förbindelser. Vid den ena fattades endast hjertats samtycke; vid den andra endast samvetets och lagens. Kanske är det också med anledning häraf, i kännedom af begge könens ömsesidiga svagheter, som en Fransysk sedemålare, från denna tid, yttrar, att äktenskapen inom Paris voro att betrakta, som ett slags bazard-spel på tu man hand, vid hvilka nästan alltid en var bedragare, den andra bedragen.
Vände sig Segerstam, granskande, till sina kamrater, som närmast och dagligast omgåfvo honom, mötte honom samma frivola ton, samma yra lättsinne, samma brist på grundsatser, som i sällskapslifvet. Officerarne vid det Regimente han tillhörde, voro långt ifrån att närma sig det nuvarande Paris’ så kallade ”Lejon”, ett namn, som de hufvudsakligen genom sin ragg torde hafva förtjent, ty af alla mig bekanta Regements-timmermän kan bestämdt ingen bestå vid jemförelsen med någon af dessa Boulevardernes och de Elyseiska fältens underdjur. De voro uppfödda, dessa Officerare ur Frankrikes förnämsta ätter, i en för djup känsla af det verkligt passande, voro sedan barndomen vana vid för mycket behag i den yttre formen, att kunna, vid en promenad, bevära sig med en käpp, som till bredd och längd ofantligt liknade ett vedträd, att, då de togo plats på ett Kafé, ge alla i grannskapet befintlige gratis-lektioner i konsten att vräka sig. Men de försmådde deremot intet tillfälle att jaga efter nöjet — glada äfventyr hade blifvit dem ett behof, och söktes rastlöst, till och med i trakten af Bigtstolarne — på Hotel d’Angleterre och i Palais Royals spelhus vedervågade de sin framtid med en glädtighet, med ett behag, som förvånade — de grälade aldrig, men de duellerade — en motsägelse, framställd någorlunda bestämd, ett det lättaste tvifvel om sanningen af en berättelse, var i deras ögon detsamma, som en utmaning. De hyllade en gudomlighet, som de kallade ära, men som de, i likhet med Österlandets Afgudadyrkare, tillstökat på
