47
I hvarje menskas bröst förborgad hvilar
förkänslan af dess mål, spord stundom blott
som dunkel aning, namnlös, men som evigt
dock lefver — helst i lifvets skönsta stunder,
fastän med jordens fröjder icke slägt.
Det gifs ock ögonblick, då tvenne verldar
den himmelska och jordiska, sig närma
och evighetens tanke, sänd till räddning,
i jordisk handling återspeglas skall.
En sådan stund är den närvarande;
och hvem, som korats ut, att verket leda,
det vet det öga ej, som dunkelt blickar
ur stoftet, men blott det, som ser ur skyn.
Oxenstjerna.
Det är ett öde då — en skickelse
af Gud— en högre makts fördolda maning,
som leder ert beslut? — Men förrän åter
blodsfanan stickes opp, låt än en gång
en blick af lugn och oväld pröfva, dömma
er ställning och ert folks. Den fjerde Christian
med dubbel makt, och mer, ju kämpat har
den samma kampen. Sjelf ni honom skattat
som kung och krigare främst i Europa;
likväl en drabbning bröt hans hela makt,
och krigets fasor återkastades
i hjertat af hans eget land. Ert folk
bar räknat föga fred se’n sjutti år —
i tjuge har ni sjelf fört ärfda strider,
och krigarns leder glesna mer och mer —
Gustaf
(afbrytande).
Jag vill förlägga stridens fält till Tyskland.
Det ger oss folk och bröd och mynt och vapen.
Ett heligt krig, som detta, när sig sjelf.
