57
En Dödgräfvares hus i Halliska förstaden vid Leipzig. I
bakgrunden stå några likkistor. På väggarne äro dödskallar, ben,
timglas och liar målade. Öfver dörren läses i stora hvita bok-
stäfver: ”<sp>Memento mori}}.” Till höger, längst fram, en
bönpall med krucifix. Tilly, Pappenheim och en Adjutant, som
under hela scenen blir stående vid dörren.
Tilly
(tankfull, med händerna på
ryggen).
Hur länge alltså fortfor stadens plundring?
Adjutanten.
I trenne dygn.
Tilly.
Hvad tiden dock går fort (Tystnad.)
Skref ni till Kejsarn, enligt min befallning?
Adjutanten.
Ja.
Tilly.
Låt mig höra.
Adjutanten
(afsides).
Gud! om jag ett ord
förgätit, är min sista timma slagen.
(Högt.)
”Af Israels svärd på nytt den gamla ormens
afföda träffats. Zion stämme upp
sin lofsång! Branden af Jerusalem
förgätas skall, då denna blir verldskunnig.
Af fyrti gånger tusen kättare,
som detta Sodom hyst, jag blott förskonat
ett tusen. — De Amalekiters välde
är fallet, såsom Goliath för David.”
(Tilly nickar bifall).
Pappenheim
(afsides).
Predikande korpral! — Patriarkalisk
mordbrännare! (Högt.) Ni glömt berätta, huru
Kroater, med barnhufvu'n, slogo boll?
