Sida:Nordstjernan1844.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

60


De Förre. Conti.

Conti.

Genera!! Min komplimang!

Tilly
(buttert).

För det att ni fått stryk af Svenskarna?

Conti.

För det ni hämnat har mitt nederlag.
Också vet Kejsarn att belöna er.
©en förödmjukelse, han ämnat mig,
då han befallt mig — sjelf beröfvad segren —
att tolka vedermälet af hans nåd,
förbyts i vännens glädje, som sig fägnar
åt vapenbrodrens vederfarna rätt.
Med detta öppna bref er Kejsarn nämner
till Tysk Riksfurste, Prins af Calemberg.

Tilly
(betraktar diplomet flygtigt och återlemnar det).

Förmäl då min pligtskyldigaste vördnad
för Kejsarn. Denna hatt mig Påfven skänkt
till lön för slagtningen på Hvita Berget.

(Tar af sig hatten, gör korstecknet, och påsätter hatten åter.)

Den, och min värja, helga fadren signat.
Med sin soldathatt gamla Tilly vunnit
åt Kejsarn sina segrar, och med den
skali han — när Gud så täckes — äfven jordas.

Conti.

Förstår jag er? — Ni afslår Kejsarns nåd? —

Tilly.

Ja. Sådant lekverk är för Wallenstein,
Som vurmar på diplomer — kronor — sfjernor —
och glömmer att soldatens bästa stjerna