Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1844.djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

85


KRIGSSÅNG.


 
Till vapen upp! Guds egen stämma,
Den han i svenska hjertan väckt,
Oss bjuder nu det våld att hämma,
Som mot vår frihet dolken sträckt!
Ej vackle vi bland röda morden,
Ty fram går strid med mannamod:
Och mången broders spillda blod
Om hämd anropar oss ur jorden.
 Vi segra eller dö —
 Vår död är lif ändå:
 Med rosor skall den svenska mö
 Till våra grafvar gå.
 
Se, denna slagtnings-lystna skara
Till nya offer redo står!
Den skall ej spenabarnet spara
Och ej förstå en moders tår.
Framåt — barbaren må ej kryssa
Kring gamla Manhems fria strand,
Och aldrig i vårt fosterland
Skall han få våra tärnor kyssa!
 Vi segra eller dö ——
 Vår död är lif ändå:
 Med rosor skall den svenska mö
 Till våra grafvar gå.