133
ehuru den ej deltog i sjelfva dansen, dock tycktes med mycket intresse uppmärksamma hans rörelser och alla i dansen deltagande personer. Öfver dem alla flög dennes blickar observerande, såsom hade han varit en General-Mönster-Herre.
För sin del brydde riddaren sig föga om honom, men hans dam tycktes deremot med desto större deltagande betrakta honom, och han anmärkte, att då han lemnade henne, för att, enligt dansens turer, ensam figurera för sin vis à vis, sä vände sig hans okända dam emot denna domino, tryckte hans hand och vexlade några ord. Sedan han återkommit på sin plats, nalkades dominon riddaren sjelf och yttrade halfhögt, med en viss skalkaktighet i sin blick: ”så bör det vara, ni gör er sak bättre än jag trott er om, få se hur jag gör min?” När dominon derefter aflägsnade sig, observerade han vidare, att en stor carniolsring blixtrade på högra handen, och han tyckte sig igenkänna den. Var det ej fröken A:s far, som talat till honom? Han började att ej förstå ens sig sjelf. Förhållanderne inknöto sig allt mera och mera i en olöslig knut för hans förstånd. Han vände sig frågande och bedjande om upplysning till sin dam; men hon lade fingret på sin mun, och hvarje hans fråga förblef obesvarad. Men den ena frågan, den ena bönen, den ena önskan föder oupphörligt andra och nya, och när sluta det varma mannahjertats frågor, böner och önskningar? Ifrigare än förut, varmare och innerligare anhöll han nu, att hon skulle demaskera sig: ty deruti såg han upplösningen på alla dessa, som det syntes honom, små invecklade tilldragelser. Hon såg på honom; hvilken blick! den kunde ej vara någon annans än hennes, och derpå nickade hon så förtroligt, att han betraktade det såsom ett medgifvande. Françaisen upphörde, och såsom en gammal vän, en kär bekant lade hon sin mjuka, lätta arm under hans; hade den ej legat der förut? De vandrade nu, såsom förda af en tyst öfverenskommelse, åt samma rum, der han för en timma sedan lindade sin arm omkring hennes veka lif. De voro nu, som då, helt allena. Han förnyade sin anhållan. Hon höjde sin arm, som han trodde, för att lyfta på masken och äfven han lyfte sin, för att utkräfra den lof-
