Sida:Nordstjernan1845.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

23

kokettera — ett par svarta polisonger kan göra mycket ondt här i verlden — — jag lägger derför på ert samvete, att er herr son på ögonblicket rakar af sig dem, för att se ut som det anstår städadt och allvarsamt folk, hör ni det — — och dermed slut på den saken — adjö nu, min bästa vän — i fall ni verkligen har för afsigt att gifta er, så välj för all del någon äldre beskedlig menniska — hvad säger ni om min hushållerska? — mamsell Haglund är en rätt bra och ordentlig qvinna — jag skulle ogerna mista henne, men för min goda väns skull fick det väl gå för sig, kan jag väl tro — — — hör på, min vän, skulle jag kunna få låna era dragare i morgon, för att köra upp en liten odling som jag har vid Alnästorpet, ty mina äro upptagna för andra nödvändiga körslor — tack för det — adjö med er och glöm inte bort Skönvik.”

Prosten bockade sig och gick. Hans inre var svåra beklämdt. Ej nog dermed att hans egna förhoppningar med ens störtat tillsammans; han hade äfven bidragit till sin egen sons olycka. Om hans son i sitt gifte med fröken Clementine blifvit ägare till Skönvik och om han under detta sitt ägtenskap med döden afginge, ty ungt folk har mycket lättare för att dö än gammalt, så hade ju till honom, sonens laglige arfvinge, naturligtvis öfverflyttats åtminstone hälften af denna herrliga egendom, han nu lemnade bakom sig, och hvars hinder och trädgårdshäckar med ett visst triumferande hånlöje hviskade honom sitt farväl. Ah, det var förfärligt!

Och mamsell Haglund se’n — prosten skallrade tänderna vid blotta tanken på henne. Och hans dragare se’n — prosten måste stödja sig mot ett träd, för att ej digna till marken vid blotta föreställningen af deras promenader i en annans arbete och dertill på sådana ägor, för hvilka nu mera ingen välsignelse kunde knoppas och blomma.

När prosten hemkommit, kallade han in Märtha och lexade rätt dugtigt opp henne för det hon använde hela sin tid på spådom och signerier. Slutligen befallte han henne koka fläderthé, hvarefter han lade sig och, sedan han intagit ett kamfertspulfver och druckit några koppar af ifrågavarande thé,