79
Som fäderneslandets räddare ur denna nöd framstod i första rummet Johan Gyllenstjerna. I Aug. 1676 fick hans väldiga ande magt öfver Karl den elfte; och från detta ögonblick inträdde ordning, kraft och beräkning i alla företag. Uppåt stödde sig Gyllenstjerna på konungen; nedåt på Dahlberg, hvilken vid detta tillfälle blef hans högra hand. Man beslöt ett djerft försök att återtaga Skåne och återupprätta Sverges sjunknå krigareära. Under Aug. och Sept. bedrefvo Gyllenstjerna och Dahlberg rustningen öfver hela fäderneslandet och det med en drift och en framgång, som gränsade till det otroliga. En här samlades, visserligen oöfvad, brokig, med gossar och gubbar om hvarandra, dock alla lifvade af konung, anförare och fosterlandskärlek. Med dessa troppar inbröt Karl i Skåne och efter många fram- och återtåg, kom man slutligen till det afgörande slaget vid Lund. Det är detta uppträde, vi vilja berätta.
Fälten norr och nordvest om staden blefvo stridens skådeplats. Lydde-ån skilde härarne åt. Söder om densamma vid Svenstorp, Hostad och Hoby stod danska hären i goda qvarter och med rik tillförsel. Norr om ån i Benstorp, Harje och Örtofta m. m. lågo svenskarne i osunda jordkojor, och med ringa tillförsel. Kristian ville undvika, Karl deremot påskynda ett afgörande slag. Men Lydde-åns sumpiga stränder och rifna broar hindrade svenska modet. Åndtligen kom deras landsman och bundsförvandt sedan 1658 års tåg öfver Bält. En skarp nordisk vinter byggde sin isbro öfver hela vattendraget; och genast utan att förlora en enda dag, beslöt Karl att i nattens mörker mellan den 3 och 4 Dec. tåga fram och angripa fienden.
Man uppsköt företaget, tills månan gått ned och nattens mörker hunnit breda sig öfver fältet. Alla regementerna ryckte då i bestämd ordning ur sina qvarter. Konungen kom ridande till hvarje tropp serskildt och sade dem några uppmuntrande, förtröstansfulla ord. Fotgardet, Kristofer Gyllenstjernas regemente, uppmanade han att icke aflossa den sista och svåraste salvan förrän på 10 till 12 stegs afstånd från fienden. Men, sade Helmfeldt, om folket kommer fienden så
