Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1848.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

17



TANKEBILDER.




Snillets Döttrar.

Pallas — beväpnad och djerf, upp sprang hon ur Jupiters hufvud;
 qvinna dock täflade hon trotsig om skönhetens pris;
ack! men om kärlekens ej; och den stolta förlorade begge;
 ingen förtjusande blick domarens hjerta besvek. —
Mildare täflen än hon, J vishetens döttrar och snillets!
 pryder ock lagern ert hår, döljen med rosor dess krans!
Lånen Kariternas flor! — Vi alle ju dömme som Paris:
 äpplet den leende blott, aldrig den trotsiga får.

Lefnadsvishet.

Älskar du En, — blott henne förtro din djupare känslas
 heliga njutning och sorg: dikta med henne och dröm!
Tala och tänk, frimodig och djerf, som en sanningens härold,
 blott med den vise, som sjelf forskande tviflar och tror.
Anspråkslös, som ett barn, med de öfriga lef; som en gästvän,
 gladlynt, tacksam och blyg, tag, hvad de bjuda, emot.
Dock hvad af skatter ditt hjerta dig skänkt, ditt snille förvärfvat, —
 dölj det för afund och hån djupt i ditt innersta bröst.

Olika Röster.

Visheten talar så högt, att af alla hon höres och — undflys;
 Kärleken hviskar, och ljuft lydes hans ljufliga röst.