Sida:Nordstjernan1848.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

18


Kärlekens Själ.

Skämt var din kärlek och flärd, om ej än, när förtjusningen bleknat,
 Kärlekens eviga själ: vänskapen lifvar ditt bröst.

Amors Frihet.

Unnen dock Amor sin lek! blott i vingarne bor ju den kraft, som
 gossen förvandlar till Gud, er till förtjusningens barn.
Dyrken den fria! han flyr, dock skönare vänder han åter;
 stäcken hans vingar: — en pilt smeken J, Guden försvann.

Bågskytten.

”Vågar du väl att kämpa med mig? och spänna min båge?” —
 Så mig en lekande pilt frågade trotsig och skön.
Skämtande tog jag hans vapen och sköt; högt surrade pilen,—
 dock den förtrollade sjönk sårande ned i mitt bröst.
”Lek, om du vill,” så skrattade han, ”med Herkules’ klubba,
 aldrig med kärlekens pil; — sucka nu, darra och fly!”

Hjertats Lyra.

Rikt är det menskliga hjertat, en kraftfull klingande lyra;
 strängarne ljufligt och ömt stämmas af glädje och sorg.
Allt hvad ur känslornas djup frambäfvade, allt hvad på tankens
 ljusnade höjder din själ anade; längtan och hopp, —
Allt som, musik till en vexlande sång, genljuder från hjertats
 heliga lyra, och skönt byter hon sträng och ton.
Blott när af kärleken alla på en gång gripas och anslås,
 sprängas de finaste lätt under dess stormande spel.

Sjelfständighet.

Handla och lef som en man, och för tusende blir du en gåta:
 Ingen begriper en kraft, den han ej anar i sig.