19
Statens Skepp.
Vörden vårt åldriga skepp! Forntidens beräknade barlast
vräken så spotskt ej bort; hissen ej seglen för högt!
bryten den jemvigt ej, som böljorna trotsat och stormen;
lättare seglen J väl, ack! men J seglen i qvaf.
Dödens Bild.
Död! att du ej undflys, det veta vi; derför din lia
skrämer oss ej: ”Sent, sent, hoppas vi, mejar hon oss.”
Men när med varnande blick du ditt timglas visar, der sanden
skyndar till slut — hvem då vänder ej ögonen bort?
Den Småqvicke.
Qvick, men hur fattig på vett! dock med räntan af roliga infall
köper du hopens beröm, kallar dig snille, och tros.
Tänkaren, rik och förnäm, men saknande qvickhetens småmynt,
har för din tiggare-flock sällan en skilling till hands.
Försonlighet.
Om du försoning begär, glöm hvem som har rätt, eller orätt:
Temis sin vigtskål ej lånar åt känslornas tvist.
Meningar väpnade stå mot hvarann, dem skiljer ej snillet,
sänker du svärdet med lugn, segrar din mening till slut.
Det Svårare.
Trotsar du döden, jag vördar ditt mod; men trotsar du lifvets
stormar med segrande lugn, vördar jag vishet och mod.
Sanningen.
Sanningen söke den vise med djupt och med längtande allvar;
möter han sanningen ej, för dock till dygden dess väg.
