29
tillfalla mig förr, än jag kunde läsa innantill — sitter jag vid köksbordet och leker med en liten släda och en liten häst, begge klippta af gamla spelkort. Andra leksaker stodo mig ej till buds. Väl hade min fader, ehuru fattig, länge bestått mig bättre och vackrare leksaker, eller sådana som köpas hos svarfvaren i staden, men omsider upphört dermed, emedan jag slog sönder allt hvad jag fick, för att utröna — såsom jag brukade säga — huru det såg ut inuti. Häraf hade min tant tagit sig anledning att förespå, det jag skulle med tiden bli en stor slarf; ty — sade hon — hvad kan det väl annat bli af en pojke, som förstör allt hvad man ger honom? Men min fader var vid godt mod och sade, att jag skulle med tiden bli en stor filosof, emedan jag ville utröna, huru allting såg ut inuti.
Den andra personen är tant Greta, min fars syster och förestånderska för hans hus, alltsedan min moder dog. Hon har en snöhvit linnehufva på hufvudet, grå vallmarsklädning på kroppen, ett svart läderbälte med vidhängande nyckelknippa kring midjan, samt är för tillfället sysselsatt med att sköta elden under grytan. Grafkullen har länge betäckt hennes trötta ben och frid vare med hennes stoft! Hon var en förståndig qvinna, som visste att värdera de civilisationskrafter, dem Gud nedlagt i qvistarna af Betula alba. Också brukade hon dessa qvistar rätt flitigt, så länge hon hade något att göra med min uppfostran. Engång hörde jag henne yttra: hvilken anka är icke enkefru grossörskan på herregården, som låter forma bokstäfver af pepparkaka, samt ger dem åt sin unga herr son, för att dymedelst på ett elegant och filantropiskt sätt bibringa honom kännedom om alfabetet! Kunna väl följderna deraf blifva andra, än att den arma ungen får bokstäfverna i magen, i stället för i hufvudet, och ondt i magen på köpet? Nej, tacka vill jag vår gamla abc-bok med sin tupp, som är god för att värpa till och med ett ris, om junkern visar sig trög. I enlighet med sådana grundsatser har jag undervisat min lilla brorson Gustaf — det var mig
