39
Som skymningens hjeltar vi öfva
helst bragder i mörkret — och ströfva
kring städer och landskap och fält;
och ej våra värf äro kända
om qvällen der, som vi kanhända
om midnatt slå opp våra tält.
Att tvedrägt bland grannarna stifta
och sen deras egendom skifta:
behöfs några ögonblick blott;
och guldet vi samvetsgrannt dela —
och sorgfritt om hästarna spela;
men draga om qvinnorna lott.
Vår lust är: att vidtomkring jaga
och fångar från fienden taga —
och lägga ut eld och försåt.
I kapp vi med stormvinden rida
på flåsande fålar — och sprida
förstöring på olycksfull stråt.
När stjernor i molnhafven segla
och månan behagsjukt tycks spegla
sin bild i den lugnade våg;
Bagaget tillsamman vi knyta,
och opp ur biwacherna bryta —
och börja vårt irrande tåg.
Nomadiskt i öknen vi svärma
och pilen i flykten vi härma,
som snabbt genom luftrymden hven.
När mödan är slutad — vi glömma
strapatser och trötthet — och tömma
champagne ur christallerna se’n!
