57
Något hvar kan nu föreställa sig min förlägenhet, då en
ung, ytterst elegant klädd pojke, hvilken jag ännu, när jag
vill, ser framför mig, i frack, kort väst, blåa
tricots-pantalonger och skor, samt en vårdslöst knuten silkesduk med långa
hängande snippar kring halsen, inkom och gick emot mig,
samt utan att säga ett ord, noga inspekterade min klädsel,
för att efterse, om den var vederbörligen gentlemanlike.
Litet smått förargad öfver denna mönstring, yttrade jag, det
jag önskade träffa Professor Davy, för att till honom aflemna
några böcker från Sverige; hvartill den i mitt tycke något
för djerfve inspektören svarade! ”ja — jag vet det”.
Förbluffad, som man väl kan föreställa sig, tog jag härvid
mekaniskt ett par steg tillbaka och började nu i min ordning att
betrakta honom från hufvudet till fotabjellet. Småskrattande
öfver denna min synbara förvåning, sade han då: ”Min herre
tycker väl, att jag ser något ung ut?” Hastigt replikerade
jag: ”ja — för att redan hafva vunnit en så stor Europeisk
ryktbarhet”. Med en verkligt graciös mimik och en
glädtighet, som förrådde, det han tyckte om smickret, tillade han:
”I Ert land föreställen J Er kanske, att man nödvändigt
behöfver vara bedagad, för att på erfarenhetens väg hafva
samlat några fakta i sin vetenskap — kanske till och med vara
försedd med peruk”. Härvid skrattade vi båda rätt hjertligt;
då jag svarade: ”icke så alldeles, men nog fästa vi vid
begreppet af en lärd man en viss allfvarsamhet, och, om jag
så får uttrycka mig, urmodighet;” hvarmed jag gaf honom
ett litet stickord för hans utmärkta klädsel. Jag aflemnade
nu — för att sålunda komma ifrån munhuggningen med den
sprittande, liflige mannen, med hvilken jag icke fann rådligt
att söka mäta mig i repartier, — Berzelii böcker, och
omtalade att de ankommit från honom till den Svenska legationen,
för att öfverlemnas till Herr Professorn, tillika med dennes
vördsamma helsning, samt att jag åtagit mig bestyret härmed, för
att på detta sätt få äran göra Professorns bekantskap. Han
sade då: ”jag känner ganska väl, att Berzelius är en särdeles
skicklig och arbetsam chemist, och ni har äfven flera
utmärkta naturforskare i Ert land; men, om Ni skrifver honom till,
