10
40 års sömn, som tro att vi ännu skrifva år 1789. — De sakerne äro två, om det som är, är bra, eller om det som är, är illa. Om det ej är bra, bör man åtminstone veta att det är illa, för att kunna göra det bättre.
Opinionen är en statsmakt, ännu ej upptagen i någon regeringsform, men icke derföre mindre till.
Den har ännu ingen laglig röst. Men den behöfver den icke. Ty dess makt är andlig. Den ligger i en tanke; den liknar elektriciteten, som går igenom kedjan af medborgare, hvilka, genomströmmade deraf, känna lika i samma ögonblick, känna samma oangenäma stöt, eller samma milda, helande värma.
Hvad var det, som störtade Napoleon, under en tid, då Europa låg knäböjd vid hans fötter? — Icke svärden, icke vintren. Icke öfvermakten och icke naturen. Det var opinionen. Ty hvem utskickade budkaflarne, då han hade alla Europas tungor och händer i sin makt? Hvem kunde konspirera, när spioner voro på vakt öfverallt? och dock uppstodo arméer i det ögonblick de behöfdes. Opinionens elektriska fluidum gick från hjerta till hjerta, utan ljud och utan eld. Alla hade i samma ögonblick samma tanke; och Tidens Jätte föll för denna osynliga kraft, på hvilken han antingen icke trodde, eller som han inbillade sig kunna leda, som naturforskaren leder åskan.
Huru föll denna dynasti, som Europas bajonetter hade återgifvit herraväldet öfver Frankrike, föll på 3 dagar från sin både ärfda och eröfrade, och således dubbelt säkra thron? Hvadan kom det sig, att hvar enda Parisare, utan konspiration, utan öfverenskommelse, och utan befäl, visste på en gång sin plats i striden? — Det var opinionen, som förde befälet, gaf orderna, och utdelade segren.
Men denna makt är icke blott en hämnande. Den erkänner lika väl det goda, som onda, välgerningarne, som förtrycket.
När Lafayette efter 50 års frånvaro återbesökte det land, hvars medbefriare han varit, emottogs han af
