Sida:Nordstjernan 1859.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

15



Sveriges tillgångar äro stora, emedan Svenskarne mera slösat med sitt blod, än anlitat de rikedomar, som ligga förvarade i deras berg, — äro utbredda i deras fruktbara dalar, ännu väntande på odlarens plog — eller tillväxa i deras skogar, ännu ej indelta till stående och oföränderligt räntegifvande kapitaler. Den från äfventyren återkomne ynglingen ser nu först — och med hänförelse — hvilket rikt fält naturen anvisat honom till verksamhet. Han känner att njutningens tid är förbi, att arbetets är kommen — arbetets, ledd af vetenskapen, som är bestämd att förädla och förandliga det.

— — — — — — — — — — — —

Europa står på en vulkan, och det bäfvar redan under dess fötter.

Hvarje krig emellan de stora makterne, blir tillika ett Europeiskt krig. De skola indraga deruti de öfriga mindre; de skola söka tvinga dessa dertill, såsom förut Napoleon; och sedan de gjort det, skola de vid den följande stora fredskongressen införlifva dem med sina stater, och skicka dem ett protokollsutdrag derpå.

Äfven Sverige skall måhända indragas i denna Europeiska jättekamp. Äfven Sverige skall man måhända efter dess slut våga skicka ett protokollsutdrag.

Men Sverige skall ej emottaga det. Det skall sönderhugga det med sitt svärd — om armen ännu har den