Sida:Nordstjernan 1859.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

15



Sveriges tillgångar äro stora, emedan Svenskarne mera slösat med sitt blod, än anlitat de rikedomar, som ligga förvarade i deras berg, — äro utbredda i deras fruktbara dalar, ännu väntande på odlarens plog — eller tillväxa i deras skogar, ännu ej indelta till stående och oföränderligt räntegifvande kapitaler. Den från äfventyren återkomne ynglingen ser nu först — och med hänförelse — hvilket rikt fält naturen anvisat honom till verksamhet. Han känner att njutningens tid är förbi, att arbetets är kommen — arbetets, ledd af vetenskapen, som är bestämd att förädla och förandliga det.

— — — — — — — — — — — —

Europa står på en vulkan, och det bäfvar redan under dess fötter.

Hvarje krig emellan de stora makterne, blir tillika ett Europeiskt krig. De skola indraga deruti de öfriga mindre; de skola söka tvinga dessa dertill, såsom förut Napoleon; och sedan de gjort det, skola de vid den följande stora fredskongressen införlifva dem med sina stater, och skicka dem ett protokollsutdrag derpå.

Äfven Sverige skall måhända indragas i denna Europeiska jättekamp. Äfven Sverige skall man måhända efter dess slut våga skicka ett protokollsutdrag.

Men Sverige skall ej emottaga det. Det skall sönderhugga det med sitt svärd — om armen ännu har den