38
i det svindlande djupet, den smala mellan dessa bergmassor inklämda dalen med sin hvitskummande, i ständiga vattenfall hoppande fjällström, derborta den vänligt leende bördiga och smala slätten med sina hyddor och plantager, Papieti med sina hopträngda qvarter och skuggrika lunder, hamnen med skeppen och sin lilla täcka ö, korallrefven, hvita af de skummande bränningarne, och slutligen det omätliga blåa hafvet, bort emot horisonten afbrutet af svaga förtoningar till de närliggande »Sällskaps-öarne». Denna vy var så omätlig, så obeskriflig och skön, att, en gång sedd, fästes den outplånligt i minnet med alla de intryck af förvåning och njutning, som det är en menniska gifvet att erfara och känna.
Vegetationen häruppe var mycket olika den i lägre trakter. Parasiter, särdeles orchideer, voro mera allmänna, och ormbunkarne voro ytterst talrika. Särdeles ståtliga voro de här uppträdande trädartade ormbunkarne, med sina 20—30 alnar höga, ärriga stammar, i hvilkas spets liksom på en palm den täckt fördelade bladkronan svajade. För öfrigt rådde i alla naturens skapelser en lika yppig som skön karakter, samt harmonierade på det innerligaste med det ovanliga och praktfulla i hela landskapets underbart ljufva fysionomi.
En annan dag följde jag bäcken i dalen från det stora vattenfallet ända bort till foten af de obestigliga berg, hvilkas yttersta kam bildas af det nyss nämda diademet. Innan vattenmassan nedstörtar i det omtalade stora vattenfallet, bildar den i basaltklippan tvenne djupa hålor och deri tvenne djupa bassiner med öfverhängande pelarstyckena till ett magnifikt tak. Den ena af dessa bassiner, med sitt friska och klara vatten, ligger högre än den andra, och båda kommunicera genom en sluttande ränna i klippan, hvars botten är öfvervuxen af gröna alger, så att man beqvämt kan åka i denna ränna med det deri forsande vattnet, från den högre till den lägre bassinen, ett nöje, som fordom mer än nu af kanakerna älskades. Fransmännen hafva drifvit bort dem. —
