rini är så italiensk, att han blir oitaliensk af, det är en sång, som alls ej behagar mig. Dessa fyra talanger äro de ende! Andra finnas ej. Vid stora Fransyska Operan finns mest bara skräp, ingen natur! Nej, ej ett solgrand, alla tillgjorda, alla på samma vis undantagandes en och annan comique acteur, som gör sin sak väl och naturligt. Du missförstår mig ju ej? Du tror ju ej, att jag blott vill häckla? Nej! Men det obeskrifliga begär jag äger inom mig efter natur och känsla i allting men förnämligast i konsten har föranlett att forska; men jag har ej mycket funnit. M:lle Rachel skall väl ha vissa momanger som äro af mycket värde, men så kommer skrikandet och grimacerandet och — då är det gjordt. Jag vet alltför väl, att jag också skrikit och grimacerat men icke förthy tycker jag ej om det. Så står det till med teateraffärerna här i det omtalade Paris; en ärlig talang skall Du leta efter. Du förstår väl min gode Jacob, att detta är oss emellan, ingen skulle förstå mig, om de hörde, hvad jag yttrat utan skulle tro mig till den grad egenkär, kanhända att jag var blind för andras förtjänster liksom för mina egna fel. Och det är jag ej, tvärtom. Hvarför reste jag ut? Hvarför bröt jag af min carriär, om ej därför, att jag ville lära mig det som man ändå måste lära? Men! vill Du nu höra talas om conservatoriekonserterna? För dem har jag ej många ord! Det är till den grad gudomligt exeqverat, att man kan ej tänka sig en värdigare och skönare målning af dessa stora mästares arbeten! Ack, Beethovens symfonier! Oh, bevars! ja! jag vet ej uttryck! Hvilken styrka! hvilken delicatesse! hvilken mjukhet! hvilken uppfattning sedan af alla dessa finesser, Du vet!! Charmant! Charmant!! I dag har
50
