248
barn i huset och gav honom full frihet att dyrka tonkonsten. Josephson har själv på gamla dagar i en nekrolog över Lindblad tecknat, hur gripen han på 30-talet blev av den Lindbladska sången. Denna sångstil blev också den bestämmande för hans egen kompositoriska verksamhet. Fr. o. m. året 1841 följde raskt efter vartannat flera sånghäften. De äro i allmänhet korta stämningssånger utan skarpare dramatisk anda, endast här och där visande hän på en senare mera naturalistisk skola. Bland dessa 40-talets sånger märkas: “Saknaden“, “Ingen känner mig“, “Jublande skaror“, “Längtan från havet“. Efter en kortare studietid i utlandet återvände han för att tillbringa sina återstående dagar i Uppsala på Hæffners och Nordbloms plats. Hans sångstil fick med 50-talet delvis en annan grundton, påverkad som den blivit dels av Schumann och Rob. Franz, dels av Berliner-klassikerna. Han blev i detta hänseende en god representant för den akademiska riktningen på 50- och 60-talet.
J. A. Josephson föddes 1818 i Stockholm och blev student i Uppsala 1835; stiftade där 1841 “Lilla sällskapet“ för odlandet av äldre körmusik av Händel, Haydn, Mendehlsson m. fl.; 1842 fil. d:r; 1844—47 studier i utlandet företrädesvis i Tyskland och Italien. I det förra landet blev han elev av Schneider i Dresden och Hauptmann i Leipzig. Även vann han en varm vän i Gade, som påverkade hans kompositionsriktning. Efter två års vistelse i Stockholm blev han 1849 director musices i Uppsala, där han sedan verkade till sin död 1880.
En god representant för Uppsalakretsens sång blev även Prins Gustaf (1827—52). Hans musikaliska utbildning leddes av A. F. Lindblad, och
